Jag vet inte riktigt vad det är som gör det,
men jag kan knappt vara hemma en vecka innan jag börjar irritera mig på min omgivning.
Vad vet jag, kanske är det en naturlig process i min utveckling,
kanske är det bara avsaknaden av allt liv som gör mig rastlös.

Men egentligen borde jag inte klaga, på onsdag, eller möjligtvis torsdag åker jag tillbaks till den stora staden för att stanna där en halv vecka eller så.
Fram till dess kan jag ju alltid göra något åt de läxberg jag belönats med. yay.

Vi går på skole og jobb og peser for å tjene best,
vi burde tenke selv, men holder kjeft og leser mest
Ringnes ringer til kids og ber dem med på fest,
og barndommen byttes ut av sexpress og sms
Jeg pleide se på å le av det der,
helt til jeg innså at jeg er en del av det sjæl.