Ångest.
Kall, mörk, slukande ångest.
Jag försöker skriva av mig den,
men det fungerar alltid bara för stunden.

Jag slår mig inombords för pannan,
förvånas över mitt beteende.
Som om jag inte bara består av en person,
utan av två.
En som överreagerar,
och en som står bredvid och skakar på huvudet.
skärp dig för fan