Ett fast grepp om stången, sätter mig halvt ner, nästan på huk.
Koncentrerar mig,
försöker minnas hur man gör.
Spänner magen och ryggen,
axlarna framför stången.

Med kraft börjar jag dra upp den,
rätar på benen, slår till den,
upp och vänder.
En brutal påminnelse om hur det brukar kännas strax ovanför knäna.
De har hunnit avvänja sig.

Tyngre än vanligt,
såklart.
Halvtaskig teknik,
men det går.

Blåmärken och svullnad,
det var det värt.

Jag och Tina ska börja träna.<3