Min "inre röst" har hållit sig ganska tyst de senaste dagarna.
Bara gnällt lite ibland.
Men den blir aldrig nöjd så jag bryr mig inte.

Innan jag bestämt mig för att välja bort specialidrott c skrek den alltid inom mig att jag var värdelös som gjorde det här fast jag inte ville.
Nu gnäller den istället om att jag borde avslutat det jag påbörjat.
Men den är inte tillräckligt allvarlig eller högljudd för att jag inte ska kunna trycka ner den i något skrymsle där den inte kan uppfattas.

Trots allt kan jag höra den sucka lättat emellanåt över att allt snart är till ändå, att jag inte längre behöver vara rädd för att misslyckas med något för någon annans skull.
Att den slipper tjata mer. 

Och jag är kär och glad (bara att vara lycklig sålänge som det varar).
Och att du hjälpte mig utan att jag bad dig gjorde mig så oerhört glad.

I can't do the talks, like they talk on the TV
And I can't do a love song, like the way it's meant to be
I can't do everything, but I'll do anything for you
I can't do anything 'cept be in love with you

Historia, sen supernatural. <3