Jag borde sova, men jag är så pigg. Det blir så när man vaknar halv 2 två dagar i rad.

Jag sitter och lyssnar på "Jag hatar att jag älskar och jag älskar så mycket att jag hatar mig." Det var några år sedan sist...
Det var på den tiden när Budogymnasiet betydde allt och jag tränade på kullerbyttor varje kväll bara för att Johan hade sagt att man brukade göra det på intagningsprovet... Det känns så länge sen, så fruktansvärt länge sen...


Jag skulle vilja spola tillbaks tiden några dagar, göra om, göra rätt. Ibland ångrar man saker man gör, fast egentligen är det väl ingenting man ska tänka på, det som är gjort är gjort och det spelar ingen roll hur mycket man ångrar sig för det går ändå aldrig att få ogjort.
Egentligen vet jag inte exakt vad jag ångrar heller egentligen... Det var bara det att något kändes så fel, men jag vet inte riktigt vad.
Eller så var det så att det som kändes fel var att det inte kändes alls.

Det börjar bli dags att sova... Dessvärre. Jag åker hem till helgen, jag trodde aldrig att det skulle ske, men jag saknar min lillebror. Det är nog inte förrän nu jag har förstått hur viktig han är för mig, att  det bara är han som kan göra mig glad när jag är så långt ifrån glädje som man kan komma.