It's a silly time to learn to swim when you start to drown.

Ena sekunden var jag hemma, nästa sekund var jag här.
Varför?
Jag har börjat tvivla på det mesta nu igen, jag antar att jag sovit för lite, det brukar vara så.
Jag vill hem igen, hem till mitt riktiga hem, det utan krav på prestation, där jag slipper handla, laga mat och tvätta min egen tvätt. Där jag inte ens behöver ställa in min egen disk i diskmaskinen.

När jag först kom hem i fredags blev jag rädd. Jag blev rädd över stillheten och mina egna tankar, jag trodde att de skulle ta överhand och spränga mitt huvud, göra mig galen.
Tillslut slappnade jag av och upptäckte att jag var där jag ville vara.
Jag och Dan försökte för 3:e gången att se på "Whisper of the heart" men det slutade med att vi båda somnade -som alla gånger tidigare.

Nu sitter jag här. Jag kan inte längre fundera över om det är värt det, för jag kan inte längre se några alternativ, men visst känner jag att jag skulle vilja resa ut i rymden, bli avsläppt på månen och få sitta där, ensam. Med bara mig själv och mina tankar. Lära känna mig själv, ta reda på om jag är lika korkad som jag ibland känner mig och bara få slippa se en enda levande själ.

Jag skulle vilja stanna tiden, gå ut i snön och slänga mig i den största snödrivan jag kan hitta, se på meningslösa klipp från "svt play" och ligga nerbäddad i min säng.

Jag orkar verkligen inte plugga, det får gå som det går.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0