Och meningen med livet är: okänd.

Det är när jag inte kan sova som jag blir filosofisk, funderar över meningen med livet och tänker ut konstiga liknelser till världens alla händelser.
Det händer när jag inte kan sova och när jag är understimulerad.
I Haninge hinner jag inte tänka på djupet. Eller, jag hinner, men jag vill inte. Där finns hela tiden något att göra och alltid en massa saker som måste göras. Min hjärna ställer in sig på överlevnad framför filosofi.

Här behöver jag knappt lyfta ett finger, bordet dukas av och på som av sig själv, maten kommer som på beställning. Det enda jag egentligen måste göra är att träna lite emellanåt.

Jag saknar nästan helt kontakt med personer i min egen ålder, eller människor utanför huset överhuvudtaget. Plötsligt får jag över en massa extratid som jag spenderar med mig själv.
Det tar en vecka, sen blir jag riktigt irriterad, jag är som ett syskon jag inte kan bli av med.
Dessutom har jag blivit jävligt paranoid eftersom min dörr inte går att stänga och ännu mindre att låsa. Det kan ha att göra med att min morsa sneakar omkring och stirrar över axeln på mig när jag sitter vid datorn. Jag blir galen.

På sätt och vis är det lite bra att jag inte bor här jämt för då kan jag i större utsträckning uppskatta min familj emellanåt.

Imorgon ska jag träffa Stina, det ser jag fram emot, särskilt efter att jag träffade henne på Ica och blev påmind om hur jävla kul vi brukar ha och på musten som försvann.

Dessutom har jag hittat på ett nytt skällsord idag som jag utsatte min bror för; "vider" vilket är ett ord för en vidrig person. Du vet vart du hörde det först!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0