Vad har hänt sen senast kanske du undrar. Eller så undrar du inte och behöver således inte läsa mer.

Förutom plugg har jag deltagit i Squvalp och där byggt en båt som inte sjunkit men som var mycket ful, varit på gasque, blivit vald till kassör för min sektion för kommande läsår samt bestämt flyttdatum.

Nu på lördag närmare bestämt. Jag har bott lite för mycket norr om stan de senaste åren, så nu är det väl dags att flytta söder om söder igen. Eller så var det bara att det slumpade sig så. Oklart. Jag kommer dock bo nära Ica Maxi i Nacka, så jag borde inte klaga. Förutom att bussen går 1,2 km från där vi bor. Men det är bara petitesser.

Jag gillar ju att gå. Med tunga matkassar...

Jag borde ta ett ryck och städa vår lägenhet innan visningen ikväll.

Men jag har ingen lust. Ingen lust att visa upp lägenheten heller.

"Var vänlig ta av er skorna i hallen, rör ingenting och stick inte in fingrarna i transportburen för då biter katten av dem."

Stackars katt som kommer få sitta i en transportbur i en halvtimme medan okända människor klampar omkring.

Kanske kan jag ha honom på balkongen och hoppas att ingen idiot öppnar den. Eller snarare sitta på vakt utanför.

Eller skriva en mycket arg lapp.

Men städa var det först ja!

Om jag inte packar upp alla kläder jag köpt på min spontana shoppingtur istället.

Kände mig överlycklig när jag utanför h&m märkte att jag fått en klännign gratis då de glömt slå in den.

Ja, jag är en snål och elak människa.

När jag lyfter upp gitarrfodralet minns jag alltför väl de där dagarna i skolan man hade både gitarrlektion och gympa och fick försöka tråckla sig in i skolbussen med fodralet, gympapåsen och ryggsäcken.

Det är tungt. Och otympligt.

Alla strängar har hunnit stämma om sig lite på det år som gått.

Jag har inga naglar att spela med, de har flisats sönder.

Men jag spelar, och det låter emellanåt förjävligt, men fingrarna lär sig snart igen att hitta rätt.

Minns hur min gitarrlärare försökte skrämma mig med att

"det tar kortare tid än man tror innan man är nere på 'lilla snigeln'-nivå igen"

vet inte om han trodde det var sant själv, men jag vet att han hade fel.

Det låter inte så fint som det gjorde på den tiden

när jag funderade på att söka in till Södra Latin,

men det låter helt okej för att spelas av någon med otränade fingrar som inte rört en gitarr på ett år.

Jag ogillar förmågor man måste träna ständigt. Jag önskar att det vore lite mer som cykling,

man lär sig det en gång, så är det klart.

Man tränar upp sin kropp en gång, sen är det klart,

det spelar ingen roll om du väljer att lägga av helt i två år, de synliga magmusklerna sitter kvar på samma ställe som du lämnade dem. Men så är det ju inte.

Jag har otränade fingrar med korta naglar och en 12 kilo tyngre kropp som inte längre är tränad. Men det blir bättre om man inte ger upp har jag märkt.

Now when I'm standing still and others start to move
It's like a magic pill, I float right out the room
And I'm standing on the roof and searching for my car
But my legs refuse to move so I lasso me a star

Put on my rollerskates and go
Out into the space
I do not know where
But I go there with you

Jag försöker ta igen mina synder och har tränat hela två dagar i rad. Nu sitter jag som en död fisk och stirrar framför mig med gapande mun (ja, den var öppen på riktigt nyligen).

Annars händer väl inte så mycket. Förutom att jag har fått en galen katt som tycker om tops och rinnande vatten och som lyckats ramla ned i både badkar och toalett.

Men det är smällar man får ta om man är en katt som tycker om att balansera på handfatskanten, eller bara hoppa över den där väggen som skiljer en från det rinnande vattnet. Lyckligtvis är jag ingen katt.

I övrigt är jag dålig på att blogga och sköta det där med socialt liv. Jag träffar mest de där jag går i skolan med, och de där jag bor med (det vill säga David och katten) och de där jag tränar med, när jag nu tränar. Och så bloggar jag typ någon gång ibland. Varannan vecka. Högst. Om jag är full.

Jag tänker inte lova någon förändring när det kommer till bloggandet heller.

Jag har fastnat i pocketträsket.

Och jag har hittat en billig bokhandel nära Gamla Stan

"Tag 3, betala för 2" gör att jag aldrig kommer därifrån utan åtminstone tre böcker.

Jag läser bara böcker en gång.

Sen får de stå där i min bokhylla och samla damm.

Vad jag ska göra med dem vet jag inte.

Min bokhylla börjar för övrigt bli överfull av all kurslitteratur jag av olika anledningar inte har sålt.

Mest beror det på att jag tror att jag kommer ha användning för dem, eller inte klarat kurserna de hör till än.

De urlästa pocketböckerna som står där tror jag inte att jag kommer ha någon användning av alls. Någonsin.

Jag påmindes precis om hur roligt man kan ha med radbyten.

Citerade tankegånger från bussen hem:

"Jag blir så poetisk när jag blir full

tänk om man kunde tjäna pengar på att skriva poesi.

Då hade jag hoppat av KTH

och supit på heltid."

Jag försöker styra upp sådant som jag inte orkat göra. Och gör inlämningsuppgifterna i industriell ekonomi en vecka innan deadline.

När det kommer till konkreta, fasta deadlines jag vet exakt vad jag behöver göra inför har jag inga större problem att göra dem i tid. Det är när det blir för abstrakt jag blir prokastrineringshjälte och skjuter problemen på framtiden. Som inför salstentor.

Hur ska jag kunna veta exakt hur många timmar jag behöver sitta och traggla? Det finns inget facit på exakt vad som kommer dyka upp på tentan och min motivation att viga hela min tid åt tentaplugg är obefintlig. När det dessutom blir för mycket samtidigt vill jag bara lägga mig i sängen under täcket och läsa en bra bok.

Jag kan alltid trösta mig med att jag denna period enbart har en "ordinarie" tenta i ett intressant ämne, men det är inte så förbannat motiverande när tentamen i KTH's tråkigaste kurs kommer tillbaks med ett F och jag vet att jag måste klara skrället någon gång för att kunna hämta ut en examen värd namnet.

Sammanfattningsvis kan jag säga att den som nämner ordet "databas" dör.

Jag är hemkommen från Istanbul. Där träffade jag en av världens finaste katter som var fluffig och satt i mitt knä och spann. Jag hade alltför gärna velat ha med mig honom (eller kanske henne, jag kollade inte efter) hem.

Förutom detta gjorde jag väl sådat man brukar göra när man är i Istanbul. Typ äta kebab och besöka basarer och kända platser.

Jag orkar inte ha någon utförligare utläggning om resan, men den var bra och staden var jävligt fin och trevlig. Jag uppmanar alla som inte varit där att åka dit! Efter mitt besök i turistorterna Alanya och Antalya som 9-åring var jag inte särskilt imponerad av Turkiet, så det här besöket var positivt på så sätt också.

Jag önskar bara att jag kunnat ta med den där lilla lurviga katten hem också, men jag försöker trösta mig med att jag och David har rätt seriösa planer på att skaffa en katt.

Då är det dags att äta mat.

Sen inser man att det nog bara är halva internet som provoceras av en, och det är ju överkomligt.

Låten jag spelar sönder just nu:

Figuring out how to think about things, you know
In a lot a good questions, you know
Like a, I mean
For me it creates a lot of questions that I can ask myself
Just ask in general, like

I don't want to say it, though I know that it's true
Something you can't get past, something I can't get past
I don't want to say it, though I know that it's true
Something you can't get past, something I can't get past

Now when I'm standing still and others start to move
It's like a magic pill, I float right out the room
And I'm standing on the roof and searching for my car
But my legs refuse to move so I lasso me a star

Put on my rollerskates and go
Out into the space
I do not know where
But I go there with you

There ain't no reason to be sorry
Ain't no reason to be sad
There ain't no cause for us to worry
Go and rest your lazy eye
When it's best there'll be no lies

Now what have I done to desert you?
What have I gone and thrown away?
I would have never tried to hurt you
It hurts you more when I stay

I don't want to say it, though I know that it's true
Something you can't get past, something I can't get past
I don't want to say it, though I know that it's true
Something you can't get past, something I can't get past

Throw off these paper weights
And blow out into the space
I do not know where
But I go there with you

Idag är en sån där dag som jag består av inte mindre än två olika jag.

Ett jag som tycker att det kan vara bra att plugga till tentan imorgon

och ett annat som vill kräkas på allt vad databaser heter och istället vill äta kakor, kolla alla sina bostadsköer och beställa böcker från internet.

Helst av allt skulle det där senaste jaget gå ut i vårvädret också, men det får det inte.

Det pågår en kamp, lindrigt talat. De olika jagen turas om att ha ledningen, men jag antar att det ena är lite starkare, för jag har blåmålade naglar, en beställning hos Amazon, en hög medkaksmulor framför mig och en massa intresseanmälningar på bostäder, men jag inte riktigt lärt mig det där med "tvåfaslåsning"än.

Dagen innan julafton sägs vara den längsta på året, men jag tror alla de där dagarna innan tenta är längre.

Snart är äntligen perioden från helvetet över. Det som återstår är en tenta i databasteknik på torsdag. Sen kanske jag får tid att andas utan att få dåligt samvete över att jag inte pluggar.

Dessvärre kommer jag ha ytterliggare en mattekurs att ta igen. Jag är uppe i en sådär tre stycken nu, om man räknar den från fjolåret. Och även om inte CSN klagar (inte än åtminstone) är det rätt drygt. Men huvudsaken är väl att man så småningom kan få ut den där förbannade examen, om man så ska dö på kuppen.